Ja, nu skiner solen allt den kan för att försöka skrämma bort den eländiga snön! Det gillas! Idag är det till och med så att katterna givit upp. Snö eller inte vi vill ut i solen! Sagt och gjort fem av sex tveksamma individer smyger sig ut på låga ben. Det var kallt! Mitzee ställde sig att slicka sina tassar i hopp om att det kalla skulle försvinna. Gick inget vidare. Lillan insåg snart att den bästa platsen var på en stol, då slapp man det kalla om tassarna, smart där Lillan! Gino och Dante trängdes på trappen, fy vad hemskt när man blev nerknuffad i det där kalla. Laura tog det säkra före det osäkra och blev kvar inne i drömmarnas land. Tiramisu parkerade sig strax på trappan bakom dörren, där var inte risken så stor att ramla ner i det otäcka vita. Kan dock säga att besöket utomhus inte blev särskilt långt, solen värmer inte tillräckligt än så det blir väldigt kallt trots allt.

Ett ämne värt att diskutera tycker jag är avelsrestriktioner. Nej, jag kan inte påstå att jag personligen stött på problem, men har ju vid flertal tillfällen hamnat där frågan påtalats. Nu senast tar Annette Sjödin, SVERAKS ordförande, upp ämnet i VåraKatter. Avtalsformuleringarna är säkert lika många som antal tecknade avtal. Man kan inte nog försäkra sig om att "mina linjer" stannar hos mig och inte kommer att spridas till någon annan. Man undrar ju hur det kommer sig och vilket resonemang som döljer sig bakom alla restriktioner. Man har kanske importerat en dyr katt med attraktiva linjer och vill inte dela med sig av kakan. Men varför inte använda hanen och i stället ta ut ett högre pris för avkommor och parningar, om man nu tycker sig ha lagt ut så mycket jobb och pengar. En reflektion är ju att en hankatt som är understimulerad inte mår särskilt bra, en hane som under alltför lång tid går i avel kan i vissa fall ha tendens att gå ner sig. Så då borde det ju vara så att man för kattens skull skulle låta honom vara ordentligt aktiv i aveln under en begränsad tid för att sedan kastrera och ersätta honom med annan hane.

Annette påminner i VåraKatter om att "Jordbruksverket, djurskyddslagtiftning och veterinärer ifrågasätter vårt hanterande av raskatter - vi har skyldigheter gentemot svensk lagstiftning dvs. djurskyddslagstiftningen och våra egna katter, det är att bredda avelsbasen för alla raskatter, vi har ingen juridisk rätt att begränsa avelsbasen för våra raskatter och därmed riskerar vi begränsningar i vår hobby!" I en ev. uppkommen konflikt kan man nog inte vara säker på att alla skrivna restriktioner vinner laga kraft, dom gäller kanske inte rent av. Därför ställer jag mig först i kön på att kräva BORT MED ALLA AVELSRESTRIKTIONER! Våga lita på dina kattungeköpare och jobba för brett samarbete inom kattaveln oavsett vilken ras du har!

TID SOM TILLBRINGAS I KATTERS SÄLLSKAP ÄR ALDRIG BORTKASTAD TID!

Ja, det är väl inte så konstigt att man börjar se fram emot att ladda upp sitt vårskrik! Faktiskt så har fåglarna, dom dagar solen förgyllt våra dagar (vilka i o f s inte är särskilt många), ropat och lockat på våren, men resultatet har hittills dessvärre uteblivit. Ingen vår så långt ögat når och just nu så vräker faktiskt megastora flingor ner utanför fönstret. Suck o stön! Nåja, just nu känner jag mig ändå väldigt till freds med att taket är skottat. Vårt hustak är platt av funkismodell vilket tydligen medför vissa risker. Med tanke på tidningarnas skriande om risker för infallande tak och rapporter om redan rasade sådana, blir man ju lite lätt skärrad. Men som sagt nu kan man känna sig lugn inför ytterligare snöfall!

Idag är en stor dag! S*Dockgårdens Love Madonna har blivit mamma! Till 4 härliga vackra små solida RAGDOLLS och en liten maskad traditionell RAGDOLL! Här hemma vet vi inte till oss av lycka, "Lillan" har blivit moster, Tiramisu gammel-farmor och Mitzee gammel-faster. Släkten växer, det är väl något att fira! Att det blir lite fler solida ragdolls i vårt avlånga land är ju definitivt något jag välkomnar! Madonnas ägare Mirjam är givetvis överlycklig och vi grattar av hela vårt hjärta! Trogen vinner brukar man väl säga! Ska bli så otroligt kul att se vad det blir av dessa småttingar.

Nu hoppas jag bara på att det ska bli Lillans tur att berika världen med små bäbisar. Hoppas, hoppas att det blir snart!!!!

En viss otålighet har infunnit sig i kattgruppen. Man märker att dom längtar tills det går att gå ut igen. Öppnar man altandörren så står det strax ett gäng i kö, men vid upptäckten av väderleken så slår backen i. Snö och kyla nej tack, då tror vi att vi väntar tycks dom tänka.

Snart går vi in i första vårmånaden och om vi har tur så kanske, kanske att snösmältningen kommer i gång under stundande mars månad.

Ha det gott och Så här i OS-tider kan det vara värt att tänka på att DET VIKTIGA ÄR INTE ATT VINNA, UTAN ATT SPINNA VÄL!

TIDEN GÅR, NU HAR LILLA SÖTA MADONNA SJÄLV BLIVIT LYCKLIG MAMMA !!!

Det verkar inte som det finns något slut på denna vinter! Jag är ingen älskare av vintern så för mig är det bara en lång smärtsam transportsträcka fram till våren gör entré. Tror att jag har något fysiskt fel...för jag fryser konstant ute som inne. Dessutom har jag märkt att jag börjat trösta mig med diverse ätbart. Jag som är en inbiten motståndare av tröstätande! Med tanke på att jag i största möjliga mån förskansar mig inomhus, vilket i sin tur för med sig alltför lite träning kommer den här vintern möjligtvis sluta i katastrof. När min idogt tränande och konstant extremt vältränade sambo väl får upp ögonen för mitt degiga jag kanske man i värsta fall blir utslängd . Än så länge försöker jag mörka med att bjuda på festliga måltider, frågan är vem jag försöker lura!?

Några som älskar att matte sitter inne och kurar i väntan på varmare dagar är alla katterna. Släpper man ner baken i soffan, har man vips ett troget gäng omkring sig som gärna hjälper till att hålla värmen. Mitzee är numera en lycklig kastrat. Hon är fin i typen med ett, som jag tycker, vackert huvud. Men det väger knappast upp hennes ringa storlek, under tre kg vid ett års ålder är inget som tilltalar mig i avelssyfte. Dessutom har hon ett väldigt eget sätt, visserligen supersnäll och spinner bara man tittar på henne. Men klippa klor, bada eller kammas det får man uppbringa hela sin fantasi och vilja för att få gjort. Jag eftersträvar ju lätthanterliga supertrygga samarbetsvilliga individer. Så avel på henne faller bort! Dessutom kan ju sägas att jag inte känner mig särskilt till freds med Sveraks och FiFe:s hantering av dom solida kissarna. Vid ev. fortsatt avel får man uppenbarligen göra kringgående rörelser för att få dom registrerade på önskvärt sätt. Märkligt är det att jag kan sälja min avkomma till en Tica-uppfödare, köpa tillbaka avkomman som är reggad RAG i Tica och få den maskade avkomman reggad RAG istället för XLH även i Sverak. Någon måste haft väldig otur när den eller dom tänkte ut det!

Nåväl, nu står Lillan närmast på listan för parning. Hon är ju reggad RAG och är avelgodkänd så det ska väl gå enligt planerna får man tro! Det är inte utan än att man längtar efter småttingar, hoppas det inte ska dröja alltför länge....

Snön vräker ner utanför fönstret, när ska det sluta? Tror jag får gå och koka mig en kopp choklad och vräka mig i soffan en stund! Ha förtröstan vänner... det kommer en vår det svär jag på!

VINTER UTANFÖR MITT FÖNSTER

Det blir inte så ofta man får en stund över att skriva några rader här. När jag tittar på datumet för mitt förra inlägg kan jag konstatera att det var dagen då Pia lämnade oss för en bättre värld. Många är vi som blev chockade av detta mycket sorgliga besked. Mest ont gör det i mig, när jag tänker på att hon gick vidare utan att först få uppleva en ljusare framtid för sitt hjärteprojekt, att få den solida ragdollen accepterad. Om inte som ragdoll men i alla fall som en syskonras. Vi som kände Pia och bemödade oss med att förstå hennes brinnande intresse och vilja att dessa katter ska få ett egenvärde, upplever nu en oerhörd smärta. En smärta över att Pia fick lämna jordelivet så totalt missförstådd. Pia hade ju som vi vet en mycket färgstark personlighet och det gav henne självklart många vänner, men tyvärr också en del ovänner. Ingen kan väl påstå att livet är rättvist. För hur lätt är det inte att hamna i ett ekorrhjul där man känner sig ständigt jagad, när man blivit besviken tillräckligt många gånger. Men den som tog sig tid att verkligen lära känna Pia och fick möjlighet att ta del av hennes enorma kunskap inom genetik och kattuppfödning i stort fann en oerhört varm person. En person som man vid behov kunde väcka mitt i natten om man så ville för att få råd, tips och support. Pia lämnar ett stort tomrum efter sig, hon fattas! Mitt i sorgen kan jag ändå förstå att hon behövdes på andra sidan, dom goda går alltid först, det finns andra uppgifter för dom att fylla och det måste vi som blir efter bara acceptera även om det värker ända ner i tårna. Vi ses igen Pia, i en bättre och rättvisare värld   .

Mitt i sorgen så lackar det nu mot jul! Jag har inte någon gång varit så off i planeringen som i år. Inga julklappar inköpta ännu. Inga köttbullar rullade och ingen julgran inhandlad. Ingen panik på torpet kanske egentligen, men det är ju så jobbigt att ge sig ut i julhandeln samtidigt med alla andra. För ju närmre jul vi kommer desto större blir ju trängseln i butikerna och den vill jag gärna undvika. Får nog försöka göra ett ryck i veckan som kommer. Julen kommer ju vare sig man vill eller inte!

Man skulle vara katt! Tänk vad bekymmersfritt dom har det. Här råder et osedvanligt lugn i kattgruppen. Alla har funnit sin plats och verkar acceptera den ganska väl. Det är väl Dante och Gino som emellanåt är lite oense om sin rang men det går snabbt över. Tiramisu härskar över dom fertila och står helt oemotsagd. Laura är ju drottning och finner sig inte i att någon tar sig ton emot henne och det budskapet har tydligen gått fram. Skönt när harmoni råder! Hoppas den håller i sig även efter nyår när jag planerar att kastrera Mitzee. Hon har inte utvecklats som jag önskat och tyvärr måste jag inse att hon inte håller för avel. Mest beroende på sin ringa storlek, bara ca 2 kg vid ett års ålder. Det tycker jag är på tok för dåligt. Hon får agera konstant kattunge nu istället! Vilket hon verkar tycka är helt ok.

Lillan har jag planer på att para under 2010. Det ska bli så spännande att se vad hon levererar för skönheter. Vill ju gärna ha en ny brun colourpoint hona att efterträda Laura i utställningsringen! Men det går ju dessvärre inte att beställa, så det är bara att leva på hoppet!

Ha nu en riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR alla vänner!

Glöm inte att njuta av stunden för vi vet aldrig när den är förbi!

Ja, nu är det verkligen "ett par da´r" sedan jag fick idén att skriva lite i bloggen . Men den här hösten har gått i ett helt ortoligt tempo, nya grejer hela tiden.

VK:s utställning gick av stapeln, månadsskiftet okt-nov. Jag var väl med och hjälpte till lite i veterinärinchecket och i prisrummet. Inga märkvärdiga uppgifter men man får ändå med sig lite nya erfarenheter. Det är inga lätta grejer att anordna så stora utställningar, det är ofta samma personer som mer eller mindre frivilligt tar på sig dom stora, tunga uppgifterna. Vi andra kan bara se till att försöka vara behjälpliga med vad vi kan. Nåväl, Laura fick sina två cert. i klass 4 och blev BIV båda dagarna samt NOM på lördagen. Därmed hade hon bara ett cert. kvar till Supreme. Mina kära "kattvänner" passade också på att gratulera mig till mina jämna år. Det innebar att även jag för första och troligen sista gången blev BIV. En stor tjusig pokal med tillhörande paket utdelad av domare Jörgen Frithiof. TUSEN TACK, att säga att jag blev överraskad är en klar underdrift!

Helgen därpå begav sig Margareta, jag och Laura oss iväg till Hilleröd, Danmark för att pröva lyckan. Skulle min lilla "negertjej" lyckas ta högsta titel? Laura verkade vara väl medveten om stundens allvar och visade sig från sin allra bästa sida! Supercool!!!! YES! Laura kammade hem certet. och blev därmed SUPREME PREMIER!!!!! Champangen flödade och Margareta hoppas jag kände sig som en mycket lyckad uppfödare och jag var stolt som bara en "mor" kan va!

Den så berömda ketchupeffekten har slagit till hemma hos oss. Först löpte ingen och sen löpte ingen heller och sen löpte absolut ingen......men SEN!!!!!löpte alla tre på en gång! HJÄLP!!! Tiramisu började och hon har ganska normala uthärdliga löp, sen kom Mitzee igång...hennes löp var inte så upplyftande precis, ruskigt högljudd och sprang omkring och skvätte som värsta hankatt . Sen kom Lillan som inte löpt någon gång förrän nu vid 15 mån. ålder.....hon hade samlat på sig kan jag säga....värsta bastonerna och helt outhärdligt närgången mot sina kattkompisar plus även hon en monterad fontän i bakändan . Nej, säger jag, det är den typen av löp som faktiskt om än motvilligt ger p-pillret ett ansikte. Ibland tvingas man välja mellan pest eller kolera. Men eftersom jag inte tänkt para förrän om ett knappt år så finns det, som jag ser det, inget val. Man kan bara hålla en tumme och hoppas på att det ska funka utan men.

Idag är det Ferraris 7-årsdag! Det är 1½ år sedan nu som han flyttade ända upp till Tullinge. Jag tror och hoppas av hela mitt hjärta att han har det gott och får den kärlek och omvårdnad han har förtjänat. GRATTIS lille gubben!

Ha det bäst vänner och betänk att det finns inga vanliga katter!

Kram på Er!

Coola, härliga Laura!

Sötnosen Ferrari 7 år idag!

...det känns som tiden rinner genom fingrarna. Redan mitten på oktober sommaren är för länge sen förbi. Fick brev häromdagen att det snart var dax att komma till däckfirman och skifta till vintervarianten. Då inser man, om än motvilligt, att nu är det tid att börja kolla över vintergarderoben. När sen sonen börjar prata julklappslista....då blundar jag och håller för öronen, för DET dröjer väl ändå ett tag än....eller?

Vad händer annars......Jo förra lördagen var jag hos Bergsjökattens Gunilla och hjälpte henne att fira sin jämna födelsedag! Ja, hjälpte och hjälpte.....jag assisterade med att äta av hennes goda buffé som hon dukat upp. Flera kattvänner utgjorde ytterligare trevligt sällskap. God mat i goda vänners lag, vad kan man mer begära?!

Nästa helg bär det också av mot väst. Då ska jag och en kompis på "Ladies Night". Det ska bli kul att se hur det är, jag tycker i alla fall att det verkar vara ett nöje helt i min smak. Har bokat hotellrum så vi ska kunna roa oss kungligt .

Sen börjar det dra ihop sig till VK:s utställning! Det ska bli riktigt skoj. Jag håller ju alla tummar jag hittar för min Laura, så hon kan samla ihop till sin SP-titel så småningom. Målet är att hon ska klara det innan årets slut, vi får väl se hur det går med det.

Lillan lever fortfarande i tron att hon är en kattunge!! Lever rullan och far omkring med sin kompis Mitzee, helt ointresserad av att hon faktiskt är långt över året och kanske borde samla ihop sig och börja löpa. Men, nejdå här ska vi förbli bäbis för alltid. Får nog säga till min dotter Cilia att sluta kalla henne för Bäbis, hon kanske alltid kommer tro att det är det hon är annars, man vet aldrig .

Mina solida katter, eller RagaMuffin eller vad det nu är, befinner sig i ett existentiellt vacuum. Sen vi fick vår EMS-kod har allt bara blivit om möjligt ännu mer förvirrat. SVERAK har inga svar att ge på några av våra frågor, utan där möts man bara av en frustrerande tysthet. Fife verkar det ibland som att dom har visst gnissel i maskineriet också. Raka direktiv och klara svar hade man ju kunnat önska, oavsett om dom svar man får är för mig positiva eller negativa. Men man vill ju veta, så man kan ta beslut själv om hur man vill gå vidare. Den som väntar på något gott......osv. brukar det ju heta, men i det här fallet hyser jag starka tvivel om att det kommer något gott. Nåväl, den som lever får se!

Ett klokt ord på vägen; OM  MAN  KUNDE  KORSA  MÄNNISKAN  MED  KATTEN,  SKULLE  DET  FÖRBÄTTRA  MÄNNISKAN,  MEN  FÖRSÄMRA  KATTEN!

Lev väl och ta hand om varandra!

....vad tiden går! Ja, det är väl i sig inget unikt i det, men ibland tycker jag det rusar på värre än vanligt. Inte undra på att man inte tycker man hinner vad man ska. Eller ska...vem eller vad bestämmer egentligen vad man eventuellt borde hinna med? Kraven belägger vi nog oss själva med och det vore väl bra skönt om vi kunde enas om att sluta upp med det! Se och lär av våra vänner katterna, dom tar dagen som den kommer, unnar sig en nap eller fler om det skulle behövas. Äter lite och ofta. Sköter dock sin hygien exemplariskt. Njuter av minsta solstråle som letar sig fram, ja dom har fattat vad livskvalitet är! I mitt nästa liv ska jag bli katt hos någon snäll gammal tant!

Men det blir då det, nu är nu och då är läget lite annorlunda. Var ju på utställning i Borås för snart två veckor sedan. Något trång lokal men ändå väldigt trevligt och välorganiserat. Laura fick sitt sjätte CAPS och börjar närma sig titel. Men vi får väl se om hon hinner innan det blir helt kört för ragdolls med så mörk kroppsfärg att samla några cert. över huvud taget. Hoppet har väl inte helt övergivit mig än. Men även om standarden ändras innan hon hunnit bli supreme så vet ju både hon och jag att det inte finns vackrare katt att uppbringa på denna jord . Det som kanske är lite trist är ju att Laura trivs ganska gott med utställningslivet och delar gärna med sig av sin skönhet. Ska hon få skit för sin pälsfärg fortsättningsvis så kan ju hända att hon blir lite gramse och det vill jag ju inte utsätta någon för!! Nåväl, den som lever får se....Lillan var ju också med på utställningen och behövde få en excellent bedömning, för att bli avelsgodkänd(hon har ju en RX-stamtavla). Det gick alldeles utmärkt. Hon fick sitt första cert. i klass 9 (CAC). Får väl se hur det blir med utställningar för henne i framtiden. För mig är det A o O att dom tycker det är ok och att dom inte tvingas till något dom inte vill. Det brukar oftast sluta med tråkigheter på ett eller annat sätt. Men än så länge har hon tyckt det varit ganska ok, även om hon varit lite skakig. 

Nu ligger nästa mål i V:a Frölunda och VK:s utställning i månadsskiftet okt.-nov. Det ser jag fram emot. Det är ju hemmaklubben så då får man ju dessutom se till att vara lite behjälplig med vad man kan....vilket kanske är ganska begränsat men ändå.

Funderar på varför Lillan aldrig löper. Hon är ju över året nu och har inte visat en tendens till att åla runt och försöka visa sig attraktiv....hmmm, lite knepigt är det väl. Men hon kanske brås på farmor Tiramisu. Hon löpte inte särkilt tidigt heller och nu nöjer hon sig med en högst två gånger om året. Bra på ett sätt, men dumt att man inte kan riktigt bestämma själv när på året man skulle tycka att det passar att ha bäbisar. Vet förresten inte vem jag skulle önska att få para henne med. Svårt när utbudet är så begränsat. Kanske snart får börja spinna på att hålla sig med egen hane....Ja, än är det väl ingen panik i torpet vi får väl se hur det blir och som sagt inget löp - inget behov av hane. As simple as that!

Ha det gott vänner och glöm inte att det är hundar som har ägare; KATTER har personal!

Den här veckan är det dax för Lillan o Laura att få sig ett bad! Laura blänger argt på mig bara jag nämner ordet bad . Hon är redan lagom irriterad på mig för att jag jagat hennes tovor på bröstet under den gågna veckan. Det är ju ett tag nu sen det var utställning för vår del. Av olika anledningar har det inte gått att klämma in vare sig U-hamn eller Varberg som ändå ligger på nära håll. Att åka en längre sträcka har varit helt omöjligt. Men nu hoppas jag livet ska vara milt mot oss och ge oss lite tid till utställningar framöver. Borås på söndag...dit är det gångavstånd så det borde inte vara så svårt att få till. Men först ska som sagt två små kissar bada! Laura är det inga problem med även om hon blir oerhört förnärmad av behandlingen, värre är det med Lillan. Tänkte jag skulle testa med att få lite hjälp av någon av döttrarna den här gången. Förra gången hon skulle bada var ett skämt...då hon helt höll i taktpinnen och matte var den som fick bada istället för Lillan! Hoppas på bättre resultat denna gång! Båda tjejerna ska upp för Kristina Rautio, hoppas det ska gå bra. Lillan som har en RX stamtavla behöver få en Exellent bedömning för att det ska vara ok med en ev. framtida parning. Laura samlar ju på cert. mot en ev. Supreme titel. Hittills har hon lyckats få ihop fem cert. så det är några kvar ännu. Hur som helst, ska det bli kul att komma iväg på utställning igen! Man kan ju bara hoppas på det bästa, sen får man tugga i sig hur det än går.

Margareta S*Dockgårdens har en liten härlig röd kille till salu! Gå gärna in på hennes sida och kolla in honom! Pia på S*Hvenhildas har ett gäng bäbisar i varierande färger till salu också, kolla gärna in hennes sida också!

Hoppas vi ses om en vecka! Ha det bäst tills dess!

TJEJER SOM SKA UPP TILL BEDÖMNING!

Idag är det en sån där trött måndag. Man skulle ju hoppas på att man vore pigg och utvilad efter ledighet och möjlighet att sova lite längre...men inte! Är man själv trött och barnen lika trötta...då blir det ingen bra början på veckan. Nåväl, barnen har kommit iväg till skolan och jag sitter här och försöker få in tändstickorna lite bekvämare i ögonen. Det blir nog en bra dag idag också, i sinom tid.

I lördags var jag i Vårgårda . Där är man ju inte varje dag precis! Men nu var det husdjursmässa där, vilket jag tyckte lät som ett lämpligt utflyktsmål för mig och mina söner. Oj, vad mycket olika typer av, vad man kallar husdjur, det finns! Små o stora råttor, möss, små och jättestora ödlor, minigrisar, mängder med höns och andra typer av burfåglar, jättestora LUDNA spindlar, alla storlekar på ormar, sniglar, vandrande pinnar ja alla sorter fanns representerade. Sen kom vi till kaniner...det är en hel vetenskap..precis som katter faktiskt. Men med kaniner tävlar man inte bara i skönhet utan man kan ju även ägna sig år kaninhoppning. Katter ja, det fanns också till beskådande. Inte jättemånga men det var några entusiaster som tog sitt ansvar och gjorde reklam för katten som det ultimata alternativet till husdjur! Starkt jobbat! Hundar var givetvis också representerade och även får, men dom tror jag inte är lämpliga att ha i lägenhet . Hur som helst det var en mycket trevlig utflykt med lite funderingar med hem i bagaget....Hur gosigt är det att mysa med en spindel? Vi enades om att katter är toppen och vi vill inte byta till något annat husdjur!

TÄNKVÄRT! Katter är smartare än hundar. Man kan inte få åtta katter att dra en släde genom snö!

Ha det gott vänner och ta hand om era husdjur på oklanderligt vis, dom är bland det bästa vi har!

Leguan eller majsorm...? Nej tack!

...möjligtvis en söt kanin!

Ja, så har ännu en sommar passerat! Hösten gör sig påmind i allra högsta grad. Sommaren bjöd på en hel del blöta från ovan, det är svårt att känna sig positiv till. Allt är ju så mycket enklare när man slipper planera efter väder. Visst hade vi några extremt varma, härliga veckor i början av sommaren, det var underbart! Men sen bestämde sig regngudarna för att dansa segerdans mest hela tiden. Så fort solen har tittat fram det allra minsta har man fått kasta sig ner till bryggan för att få sig ett dopp, man har ständigt fått befinna sig i startblocken! Vet inte om det är här bara, men katterna har den här sommaren fått otroligt massa tovor i pälsen...kan det bero på det fuktiga vädret? Laura som har världens mest silkiga och tidigare lättskötta päls har fått utstå minst sagt omild pälsvård för att bli kvitt sina tovor, men det kommer nya hela tiden. Märkligt tycker jag. Tiramisu har däremot blomstrat som aldrig förr denna sommar. Hon har lagt sig till med en rejäl päls. Glansig och silkig som aldrig förr! Kanske det beror på att hon fått ett nytt favvofoder...Eukanuba Kitten...det tycker hon är toppen och är det enda torrfoder hon äter. Hennes lilla dotter Mitzee går i mammas fotspår och äter inget annat foder heller. Även hon har en fantastisk päls trots sin unga ålder. En riktig liten pussgurka är hon den damen för övrigt. Något liten i storleken kanske men ännu har inte hoppet dött om att hon ska växa till sig lite. "Lillan" har växt till sig något, men brås nog fullt ut på sin vackra mamma Paris. Liten men naggande god, och med en ögonfärg som det finns mer att önska av! Får se här längre fram om man kan få låna en hane med djupaste blå ögon för att väga upp det lite med.

Tråkigt är det med all den här pajkastningen som förekommer titt som tätt i div. forum. Jag undviker att blanda mig i...fegt, kanske...men det har ju trots allt visat sig att det inte leder till något. Många inlägg är kloka och väl genomtänkta, dom slås till marken av mindre väl formulerade svar. Hur det än är, så är vi alla, var och en, ansvariga för våra handlingar. Det är enligt min åsikt inte upp till oss andra enskilda att döma vad som är rätt eller fel. Till det finns speciellt tillsatta enheter som ska granska och bedöma. Ta inte deras jobb ifrån dom utan tipsa ev. om du känner dig osäker. Vi vet ju alla att människor är olika, och det som är helt otänkbart och fel enligt min uppfattning kan vara helt ok för någon annan. Därmed inte sagt att det ena är rätt eller fel. Livet är mer mångfasetterat än så!

Hösten står som sagt för dörren! För min del kommer den att bli ovanligt fullspäckad! Har av olika själ tvingats avstå från utställningar under vår och sommar så nu ska det bli annat av. Först ut är Borås i september, sen hoppas jag kunna fylla på med VK, ÄK och även någon i Danmark och Norge.

Tråkigt! Är att S*Regnbågdockans CozyPowell alias Scräpii är i behov av att hitta ett nytt hem. Mikaela som äger honom älskar givetvis sin kisse men när han så tydligt visar tecken på att inte trivas måste man ändå se över andra alternativ. Han är en kille som bestämt sig för att han vill vara ensam herre på täppan. Andra djur eller barn är inte önskvärda i hans värld! Han är i stort behov av lugn och ro. Är lite blyg och går gärna undan när det blir stökigt. Känner ni till någon ensamvarg, pensionär eller så som är i behov av en mycket tillgiven och gosig kompis? Hänvisa till mig!

På onsdag börjar skolan! Då blir det åter möjlighet till lite egentid! Man får komma in i sina rutiner och få lite struktur på tillvaron igen. Man slipper laga middag flera gånger om dagen, inte att förglömma! 

Till sist! Våldet har kommit och knackat mig i ryggen. Det är ofattbart när någon man känner till blir mördad! Hur kan vi tolerera ett samhälle där ungdomar mördar sin vän? Vart är det på väg? Jag blir obeskrivligt rädd och knyter mina nära och kära än hårdare intill mig och breder vingarna över i förtvivlat hopp om att kunna skydda från dessa livets fasor!

Ta hand om varandra, vi vet inte vad morgondagen för med sig!

Mäktig kille!

Mitzee är faster till Lillan