Ja, länge har jag levt på hoppet om att det kanske ändå skulle vara någon enda bäbis i Lillans mage. Men nu får jag nog se sanningen i vitögat och konstatera att det är tomt! Lillan är en riktig luring. Lurig att komma med löp, lurigt stora fina tuttar, dock endast dom högst upp som blivit rosa men ändå. Bäddat och ordnat i alla skrymslen plus att hon följt och fortfarande följer mig som en skugga. Men nu skulle det vara så nära förestående om det skulle bli någon bäbis så man borde ha sett eller känt någon aktivitet i magen, men där råder stiltje, tyvärr. Något omlöp har inte heller gjort sig påmint, så det kanske trots allt är så att Lillan har satt ner tassen och bestämt sig för att, NEJ, no babies for me. Matte vill ändå annorlunda så tiden får väl utvisa vad som komma skall. Grön av avund är jag dock på alla lyckosamma som får kull efter kull utan till synes något större bekymmer.

Sommarlovet har rullat på och nu har åtta av tio veckor gått. Man tror att man ska hinna med så mycket och göra ditt och göra datt, men av det blir det mest en krusning på vågorna. Trots allt så är ju sommarens aktiviteter väldigt beroende av vädrets makter. Många av dom planer man har bygger på en viss sorts väder. Många tycker det har varit sånt toppenväder i sommar och visst, juli var kanon. Men för oss som har med juni och augusti i agendan också har det väl varit sådär, måste jag säga. Men jag ska inte gnälla för vi har allt lyckats sysselsätta oss med alternativa aktiviteter och på det stora hela så tycker jag att vi haft en härlig ledighet, men det är ändå alltid med viss tillförsikt som jag ser fram emot skolstarten och att få komma in i lite vardagsrutiner igen.

Mina katter gillar sommaren! Dom älskar att vara ute och lapa sol. Bara ligga under parasollet och sträcka ut sig i sin fulla längd, härligt! Synd bara att dom inte förstår att det bara går att gå ut på ena sidan av huset, den med tak över altanen, när regnet står som spö i backen. Då sitter dom på rad vid dörren på favoritsidan utan tak och gråter i högans sky. Så öppnar man och visar att det regnar, sen går det fem minuter och proceduren upprepas. Ja, det är inte alltid lätt att vara katt.....

....men som vi alla vet så har katter den principen att det inte skadar att be om det man vill ha!!!

Ta hand om Er och gör inget mot andra som ni inte vill att dom ska göra mor er!

Äntligen har Lillan varit på sin drömdejt! Hon har haft den stora glädjen att få träffa snygge S*Ragagucci´s Tiger of Sweden. Ett namn som förpliktigar, men som han lätt lever upp till! Det har inte varit helt lätt att få Lillan att våga löpa, hon är hårt hållen här hemma av sina s. k kompisar. Trista kompisar kan tyckas som hela tiden ska berätta för henne vad hon ska och inte ska.....inget att säga till om för egen del. Men så började Tiramisu tänka i "löparbanor" och då var det lite lättare för Lillan att hävda sin rätt. Så nu står matte på tå, med stora förhoppningar om att det har gått vägen. Hoppas, hoppas! Man blir så besviken om det inte blir några hallontuttar och sedemera bäbisar....men den besvikelsen går väl i så fall också över. Skulle ändå tycka det vore så roligt med småtroll i huset och Tiger skulle tillsammans med Lillan kunna få så underbart goa barn. Båda har ett fantastiskt temperament och har den rätta ragdollkänslan i kroppen. Bra typ på båda och med Tigers vackra blå ögon så kan man hoppas fylla i Lillans väl bleka ögonfärg. Drömmar, drömmar! Men som sagt när sommarlovet är till ända, då vet vi säkert hur det blev. Tills vidare biter jag ner naglarna till roten och hoppas så in i vassen!

TUSEN TACK!!! Gunilla och Ulla för att Ni låtit Lillan träffa sin prins!

Ta väl hand om Er och använd för guds skull solskydd!

Drömmer om småttingar?

Ja, så kom sommaren på allvar till slut och det är ju härligt! Här har vi gått in i nedräkningen mot sommarlov. Några futtiga dagar kvar sen är det tio sköna veckor med lov! Man skulle vara skolbarn! Skolarbete är dock inte att förringa, det är förenat med mycket möda och stort besvär oavsett vilken nivå i skolans värld man befinner sig på. Skolavslutning innebär hos oss en anledning att fira lite extra. I år har vi även min systers son att fira som tar studenten. Mer anledning att fira har vi hela sommaren lång. Tre av fyra barn har födelsedag under sommarmånaderna, en i juni, nästa i juli och även en i augusti .

Jag väntar otåligt.......på att Lillan ska behaga löpa! Herregud hur svårt kan det va´? Flera gånger har hon lurat mig att tro att nu, nu är hon på G, men icke. Tydligen har hon bestämt sig för att leva upp till sitt namn, Like A Virgin . Inte mycket man kan göra, det blir när det blir annars blir det kanske inte alls....det återstår att se. Har bestämt mig för att låta Tiramisu löpa och kanske lura Lillan att våga löpa också. Tiramisu är "the queen" i gruppen och Lillan är väldigt låg i rang, så det finns nog en förklaring i det. Sist vi hade löpande honor här, började det med Tiramisu sen var det som den berömda ketchupeffekten....alla kröp trånande runt på låga ben, långt ifrån tanken på att förbli Like A Virgin . Nåja, hoppet har inte lämnat mig än. Lillan har ett fantastiskt härligt temperament och är en bra representant för sin ras så hon skulle garanterat kunna ge underbara ungar.

Till helgen stundar utställning i Ulricehamn. Jag har anmält Laura, eftersom hon är den enda jag har att ställa för tillfället. Det är ju så kul att åka på utställning, så jag kan ju damma av henne och åka en sväng med henne tänkte jag. Annars kan man ju alltid åka som åskådare och bara glida runt och njuta av alla vackra, härliga kissar. Får väl se framöver hur det blir, jag kan ju alltid erbjuda mina tjänster som förste transportör annars .

Ha det gott och njut av solen dom dagar ni har den hos Er!

Härliga sommartider!

Vem har bråttom? Har ju hela livet på mig!

Redo för ett långt, härligt sommarlov!

Hög tid att skriva ett par rader här, kanske....

Ja, som vi alla känner till så pinnar tiden på i högsta fart! Våren har i år för omväxlings skull varit låååång! Nu hoppas man på en låååång och varm sommar också! Vad händer på min front? Ja, mycket består av att curla för barnen.....ja, jag erkänner, värre curlingmorsa får man nog leta en stund efter för att hitta . Men så länge det flyter på och ingen klagar så får man ju utgå ifrån att det funkar för alla parter. Har mellan curlingpassen ändå fått till att åka ner till Maria, LadyBugs i Kinna och hälsat på henne och alla underbara kissebäbisar. Margareta och jag åkte ner en kväll och skvallrade bort några timmar och inte minst som sagt fick känna, klämma, snosa och gosa med alla åtta bäbisar. Riktigt fina bäbisar, men lite knepigt det här med att det i många läger blir ungar med lite felteckning......Dock går ju dom flesta ungar i allmänhet till sällskap och då är ju en felteckning i många fall bara charmigt! Men vill man ställa ut är det ju kört så det kan ju vara något att fundera på hur man ska avla för att slippa detta lilla bekymmer......

Sen Laura fick sin SP titel så har det inte blivit mycket utställningar för min del. Det är ju trots allt inte riktigt lika kul att åka för att ev. få ett hederspris. Man tävlar ju liksom inte om något längre. Men så tänkte jag ändå att det kanske var dax för Lillan att åka på lite utställningar. Hon har ju varit med några gånger tidigare och det har väl gått rätt bra. Sagt och gjort, vi begav oss till Spinneriets utställning. Riktigt roligt att vara i utställningsmiljö igen och träffa alla likasinnande.....tyckte jag ja......men Lillan hade en helt annan uppfattning. Jodå, det gick jättebra vid vet.incheckningen, inga problem att sitta i buren, hur go som helst. Sen började det närma sig bedömning och jag plockade glatt ut henne ur buren och skulle kamma lite.....då lät det plötsligt väldigt konstigt om Lillan. Hon morrade!!!!! Det har hon aldrig gjort någonsin förut! Ju fler steg från buren vi tog och ju fler katter hon såg...desto mer morrade hon. En pratig katt är en sak, den talar om att det här tycker jag är sådär, men ok då. En morrande katt har jag väldig respekt för. Den berättar att jag är skiträdd det här är inte ok och jag svarar inte för följderna när jag får panik om du tvingar mig till det här. Alltså fick Lillan gå tillbaka till sin bur och jag strök henne från bedömningen. Himla synd, jag hade så gärna visat henne, men det finns en gräns när jag inte ens vill chansa. Det är det inte värt! Så nu tänkte jag att hon ska få en kull istället, får vi se hur det blir med utställning för hennes del i framtiden. Därmed ställer jag alltså hoppet till att hon snart ska börja löpa så hon får åka på sin drömdejt och förhoppningsvis begåva världen med många små underbara bäbisar!

Sommarlovet närmar sig med stormsteg. Snart är det fullt hus dygnet runt i 10 veckor. Snälla, snälla låt det bli en helt fantastisk sommar med badmöjlighet VARJE DAG! Det vore helt underbart! Hoppet är det sista som överger en!

Kram och ha det gott och betänk att; DET ÄR BARA STORA MÅL SOM SKAPAR STORA KARAKTÄRER!

 Varför utställning när det finns klätterställning!?

Äntligen, får man väl säga! Nu verkar det som kung Bore släppt greppet och våren kan få komma till lite grann. Aldrig, kan jag minnas att vintern varit så ihärdig. Men nu som sagt går vi med stormsteg mot ljusare tider.

Påskafton bjöd i den här delen av landet på en riktig föraning om vad som komma skall. Då vill det till att inte vila på hanen, fort som attan fram med utemöblerna. Sen tillbringade jag den eftermiddagen utsträckt i solen på altanen. Underbart! Lite besviken är jag dock, att sen har det inte varit särskilt lockande att sitta där. Men nästa gång solen kommer, då är jag förberedd i alla fall!

Katterna är även dom lyckliga över solens värmande strålar. Sitter innanför altandörren varje morgon och hoppas på att det inte regnar utan att matte öppnar till den där underbara solen. Regn och rusk kan dom klara sig förutan!

Det har blivit väldigt lite på utställningsfronten för min del på sista tiden. Sist var i december på ÄK:s utställning. Laura är mycket missnöjd med det. Hon verkar sakna att åka iväg på tu man hand med matte. Nu när hon fått sin titel Supreme Premier så känns det ju liksom inte lika kul att åka med henne längre. Men hon ska väl få följa med några fler gånger så småningom, för hon tycker nog om utställningar. Närmast har jag tänkt ta med Lillan för att se hur hon tycker det är. Hon har visserligen varit med några gånger och det har ju gått bra även om hon tyckt att det är ganska läskigt. Men till Spinneriet har jag anmält henne, sen är ju planen att hon ska få träffa någon läcker kille framåt sommaren/hösten. Man blir ju helt sjuk av att se alla bäbisar som ploppar ut i bekantskapskretsen! Vill också ha ju!!!!!

För tillfället har vi påsklov här hemma. Det är ju visserligen bara jag och grabbarna hemma, men dagarna blir lite annorlunda och man kan inte göra precis som man vill. Cilia är iväg två veckor i Belgien på APU. Där ska hon få se och uppleva hur det är på dom stora hästtävlingarna och se proffsen in action. Säkert väldigt kul och förhoppningsvis lärorikt!

Ha det gott och ödsla gärna ett extra leende på den du möter!

Ja, nu skiner solen allt den kan för att försöka skrämma bort den eländiga snön! Det gillas! Idag är det till och med så att katterna givit upp. Snö eller inte vi vill ut i solen! Sagt och gjort fem av sex tveksamma individer smyger sig ut på låga ben. Det var kallt! Mitzee ställde sig att slicka sina tassar i hopp om att det kalla skulle försvinna. Gick inget vidare. Lillan insåg snart att den bästa platsen var på en stol, då slapp man det kalla om tassarna, smart där Lillan! Gino och Dante trängdes på trappen, fy vad hemskt när man blev nerknuffad i det där kalla. Laura tog det säkra före det osäkra och blev kvar inne i drömmarnas land. Tiramisu parkerade sig strax på trappan bakom dörren, där var inte risken så stor att ramla ner i det otäcka vita. Kan dock säga att besöket utomhus inte blev särskilt långt, solen värmer inte tillräckligt än så det blir väldigt kallt trots allt.

Ett ämne värt att diskutera tycker jag är avelsrestriktioner. Nej, jag kan inte påstå att jag personligen stött på problem, men har ju vid flertal tillfällen hamnat där frågan påtalats. Nu senast tar Annette Sjödin, SVERAKS ordförande, upp ämnet i VåraKatter. Avtalsformuleringarna är säkert lika många som antal tecknade avtal. Man kan inte nog försäkra sig om att "mina linjer" stannar hos mig och inte kommer att spridas till någon annan. Man undrar ju hur det kommer sig och vilket resonemang som döljer sig bakom alla restriktioner. Man har kanske importerat en dyr katt med attraktiva linjer och vill inte dela med sig av kakan. Men varför inte använda hanen och i stället ta ut ett högre pris för avkommor och parningar, om man nu tycker sig ha lagt ut så mycket jobb och pengar. En reflektion är ju att en hankatt som är understimulerad inte mår särskilt bra, en hane som under alltför lång tid går i avel kan i vissa fall ha tendens att gå ner sig. Så då borde det ju vara så att man för kattens skull skulle låta honom vara ordentligt aktiv i aveln under en begränsad tid för att sedan kastrera och ersätta honom med annan hane.

Annette påminner i VåraKatter om att "Jordbruksverket, djurskyddslagtiftning och veterinärer ifrågasätter vårt hanterande av raskatter - vi har skyldigheter gentemot svensk lagstiftning dvs. djurskyddslagstiftningen och våra egna katter, det är att bredda avelsbasen för alla raskatter, vi har ingen juridisk rätt att begränsa avelsbasen för våra raskatter och därmed riskerar vi begränsningar i vår hobby!" I en ev. uppkommen konflikt kan man nog inte vara säker på att alla skrivna restriktioner vinner laga kraft, dom gäller kanske inte rent av. Därför ställer jag mig först i kön på att kräva BORT MED ALLA AVELSRESTRIKTIONER! Våga lita på dina kattungeköpare och jobba för brett samarbete inom kattaveln oavsett vilken ras du har!

TID SOM TILLBRINGAS I KATTERS SÄLLSKAP ÄR ALDRIG BORTKASTAD TID!

Ja, det är väl inte så konstigt att man börjar se fram emot att ladda upp sitt vårskrik! Faktiskt så har fåglarna, dom dagar solen förgyllt våra dagar (vilka i o f s inte är särskilt många), ropat och lockat på våren, men resultatet har hittills dessvärre uteblivit. Ingen vår så långt ögat når och just nu så vräker faktiskt megastora flingor ner utanför fönstret. Suck o stön! Nåja, just nu känner jag mig ändå väldigt till freds med att taket är skottat. Vårt hustak är platt av funkismodell vilket tydligen medför vissa risker. Med tanke på tidningarnas skriande om risker för infallande tak och rapporter om redan rasade sådana, blir man ju lite lätt skärrad. Men som sagt nu kan man känna sig lugn inför ytterligare snöfall!

Idag är en stor dag! S*Dockgårdens Love Madonna har blivit mamma! Till 4 härliga vackra små solida RAGDOLLS och en liten maskad traditionell RAGDOLL! Här hemma vet vi inte till oss av lycka, "Lillan" har blivit moster, Tiramisu gammel-farmor och Mitzee gammel-faster. Släkten växer, det är väl något att fira! Att det blir lite fler solida ragdolls i vårt avlånga land är ju definitivt något jag välkomnar! Madonnas ägare Mirjam är givetvis överlycklig och vi grattar av hela vårt hjärta! Trogen vinner brukar man väl säga! Ska bli så otroligt kul att se vad det blir av dessa småttingar.

Nu hoppas jag bara på att det ska bli Lillans tur att berika världen med små bäbisar. Hoppas, hoppas att det blir snart!!!!

En viss otålighet har infunnit sig i kattgruppen. Man märker att dom längtar tills det går att gå ut igen. Öppnar man altandörren så står det strax ett gäng i kö, men vid upptäckten av väderleken så slår backen i. Snö och kyla nej tack, då tror vi att vi väntar tycks dom tänka.

Snart går vi in i första vårmånaden och om vi har tur så kanske, kanske att snösmältningen kommer i gång under stundande mars månad.

Ha det gott och Så här i OS-tider kan det vara värt att tänka på att DET VIKTIGA ÄR INTE ATT VINNA, UTAN ATT SPINNA VÄL!

TIDEN GÅR, NU HAR LILLA SÖTA MADONNA SJÄLV BLIVIT LYCKLIG MAMMA !!!

Det verkar inte som det finns något slut på denna vinter! Jag är ingen älskare av vintern så för mig är det bara en lång smärtsam transportsträcka fram till våren gör entré. Tror att jag har något fysiskt fel...för jag fryser konstant ute som inne. Dessutom har jag märkt att jag börjat trösta mig med diverse ätbart. Jag som är en inbiten motståndare av tröstätande! Med tanke på att jag i största möjliga mån förskansar mig inomhus, vilket i sin tur för med sig alltför lite träning kommer den här vintern möjligtvis sluta i katastrof. När min idogt tränande och konstant extremt vältränade sambo väl får upp ögonen för mitt degiga jag kanske man i värsta fall blir utslängd . Än så länge försöker jag mörka med att bjuda på festliga måltider, frågan är vem jag försöker lura!?

Några som älskar att matte sitter inne och kurar i väntan på varmare dagar är alla katterna. Släpper man ner baken i soffan, har man vips ett troget gäng omkring sig som gärna hjälper till att hålla värmen. Mitzee är numera en lycklig kastrat. Hon är fin i typen med ett, som jag tycker, vackert huvud. Men det väger knappast upp hennes ringa storlek, under tre kg vid ett års ålder är inget som tilltalar mig i avelssyfte. Dessutom har hon ett väldigt eget sätt, visserligen supersnäll och spinner bara man tittar på henne. Men klippa klor, bada eller kammas det får man uppbringa hela sin fantasi och vilja för att få gjort. Jag eftersträvar ju lätthanterliga supertrygga samarbetsvilliga individer. Så avel på henne faller bort! Dessutom kan ju sägas att jag inte känner mig särskilt till freds med Sveraks och FiFe:s hantering av dom solida kissarna. Vid ev. fortsatt avel får man uppenbarligen göra kringgående rörelser för att få dom registrerade på önskvärt sätt. Märkligt är det att jag kan sälja min avkomma till en Tica-uppfödare, köpa tillbaka avkomman som är reggad RAG i Tica och få den maskade avkomman reggad RAG istället för XLH även i Sverak. Någon måste haft väldig otur när den eller dom tänkte ut det!

Nåväl, nu står Lillan närmast på listan för parning. Hon är ju reggad RAG och är avelgodkänd så det ska väl gå enligt planerna får man tro! Det är inte utan än att man längtar efter småttingar, hoppas det inte ska dröja alltför länge....

Snön vräker ner utanför fönstret, när ska det sluta? Tror jag får gå och koka mig en kopp choklad och vräka mig i soffan en stund! Ha förtröstan vänner... det kommer en vår det svär jag på!

VINTER UTANFÖR MITT FÖNSTER

Det blir inte så ofta man får en stund över att skriva några rader här. När jag tittar på datumet för mitt förra inlägg kan jag konstatera att det var dagen då Pia lämnade oss för en bättre värld. Många är vi som blev chockade av detta mycket sorgliga besked. Mest ont gör det i mig, när jag tänker på att hon gick vidare utan att först få uppleva en ljusare framtid för sitt hjärteprojekt, att få den solida ragdollen accepterad. Om inte som ragdoll men i alla fall som en syskonras. Vi som kände Pia och bemödade oss med att förstå hennes brinnande intresse och vilja att dessa katter ska få ett egenvärde, upplever nu en oerhörd smärta. En smärta över att Pia fick lämna jordelivet så totalt missförstådd. Pia hade ju som vi vet en mycket färgstark personlighet och det gav henne självklart många vänner, men tyvärr också en del ovänner. Ingen kan väl påstå att livet är rättvist. För hur lätt är det inte att hamna i ett ekorrhjul där man känner sig ständigt jagad, när man blivit besviken tillräckligt många gånger. Men den som tog sig tid att verkligen lära känna Pia och fick möjlighet att ta del av hennes enorma kunskap inom genetik och kattuppfödning i stort fann en oerhört varm person. En person som man vid behov kunde väcka mitt i natten om man så ville för att få råd, tips och support. Pia lämnar ett stort tomrum efter sig, hon fattas! Mitt i sorgen kan jag ändå förstå att hon behövdes på andra sidan, dom goda går alltid först, det finns andra uppgifter för dom att fylla och det måste vi som blir efter bara acceptera även om det värker ända ner i tårna. Vi ses igen Pia, i en bättre och rättvisare värld   .

Mitt i sorgen så lackar det nu mot jul! Jag har inte någon gång varit så off i planeringen som i år. Inga julklappar inköpta ännu. Inga köttbullar rullade och ingen julgran inhandlad. Ingen panik på torpet kanske egentligen, men det är ju så jobbigt att ge sig ut i julhandeln samtidigt med alla andra. För ju närmre jul vi kommer desto större blir ju trängseln i butikerna och den vill jag gärna undvika. Får nog försöka göra ett ryck i veckan som kommer. Julen kommer ju vare sig man vill eller inte!

Man skulle vara katt! Tänk vad bekymmersfritt dom har det. Här råder et osedvanligt lugn i kattgruppen. Alla har funnit sin plats och verkar acceptera den ganska väl. Det är väl Dante och Gino som emellanåt är lite oense om sin rang men det går snabbt över. Tiramisu härskar över dom fertila och står helt oemotsagd. Laura är ju drottning och finner sig inte i att någon tar sig ton emot henne och det budskapet har tydligen gått fram. Skönt när harmoni råder! Hoppas den håller i sig även efter nyår när jag planerar att kastrera Mitzee. Hon har inte utvecklats som jag önskat och tyvärr måste jag inse att hon inte håller för avel. Mest beroende på sin ringa storlek, bara ca 2 kg vid ett års ålder. Det tycker jag är på tok för dåligt. Hon får agera konstant kattunge nu istället! Vilket hon verkar tycka är helt ok.

Lillan har jag planer på att para under 2010. Det ska bli så spännande att se vad hon levererar för skönheter. Vill ju gärna ha en ny brun colourpoint hona att efterträda Laura i utställningsringen! Men det går ju dessvärre inte att beställa, så det är bara att leva på hoppet!

Ha nu en riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR alla vänner!

Glöm inte att njuta av stunden för vi vet aldrig när den är förbi!

Ja, nu är det verkligen "ett par da´r" sedan jag fick idén att skriva lite i bloggen . Men den här hösten har gått i ett helt ortoligt tempo, nya grejer hela tiden.

VK:s utställning gick av stapeln, månadsskiftet okt-nov. Jag var väl med och hjälpte till lite i veterinärinchecket och i prisrummet. Inga märkvärdiga uppgifter men man får ändå med sig lite nya erfarenheter. Det är inga lätta grejer att anordna så stora utställningar, det är ofta samma personer som mer eller mindre frivilligt tar på sig dom stora, tunga uppgifterna. Vi andra kan bara se till att försöka vara behjälpliga med vad vi kan. Nåväl, Laura fick sina två cert. i klass 4 och blev BIV båda dagarna samt NOM på lördagen. Därmed hade hon bara ett cert. kvar till Supreme. Mina kära "kattvänner" passade också på att gratulera mig till mina jämna år. Det innebar att även jag för första och troligen sista gången blev BIV. En stor tjusig pokal med tillhörande paket utdelad av domare Jörgen Frithiof. TUSEN TACK, att säga att jag blev överraskad är en klar underdrift!

Helgen därpå begav sig Margareta, jag och Laura oss iväg till Hilleröd, Danmark för att pröva lyckan. Skulle min lilla "negertjej" lyckas ta högsta titel? Laura verkade vara väl medveten om stundens allvar och visade sig från sin allra bästa sida! Supercool!!!! YES! Laura kammade hem certet. och blev därmed SUPREME PREMIER!!!!! Champangen flödade och Margareta hoppas jag kände sig som en mycket lyckad uppfödare och jag var stolt som bara en "mor" kan va!

Den så berömda ketchupeffekten har slagit till hemma hos oss. Först löpte ingen och sen löpte ingen heller och sen löpte absolut ingen......men SEN!!!!!löpte alla tre på en gång! HJÄLP!!! Tiramisu började och hon har ganska normala uthärdliga löp, sen kom Mitzee igång...hennes löp var inte så upplyftande precis, ruskigt högljudd och sprang omkring och skvätte som värsta hankatt . Sen kom Lillan som inte löpt någon gång förrän nu vid 15 mån. ålder.....hon hade samlat på sig kan jag säga....värsta bastonerna och helt outhärdligt närgången mot sina kattkompisar plus även hon en monterad fontän i bakändan . Nej, säger jag, det är den typen av löp som faktiskt om än motvilligt ger p-pillret ett ansikte. Ibland tvingas man välja mellan pest eller kolera. Men eftersom jag inte tänkt para förrän om ett knappt år så finns det, som jag ser det, inget val. Man kan bara hålla en tumme och hoppas på att det ska funka utan men.

Idag är det Ferraris 7-årsdag! Det är 1½ år sedan nu som han flyttade ända upp till Tullinge. Jag tror och hoppas av hela mitt hjärta att han har det gott och får den kärlek och omvårdnad han har förtjänat. GRATTIS lille gubben!

Ha det bäst vänner och betänk att det finns inga vanliga katter!

Kram på Er!

Coola, härliga Laura!

Sötnosen Ferrari 7 år idag!